Vad hände när Per, 49 mötte Per, 17?

Är unga konsumenter viktigare än äldre?

Har de mer pengar att spendera?

Jag bara undrar, för från min synvinkel är det tydligt att reklam- och mediaindustrin är rent förhäxade av ungdomar.

De har studerats fram och tillbaka genom åren. Man har lagt tonvis med pengar på att kartlägga dem, generation för generation, men har vi blivit klokare för det?

Så här går resonemanget.

Den förhärskande meningen är att våra intressen, värderingar och beteenden formas under de unga åren, för att sedan rota sig och förbli mer eller mindre intakta under resten av livet. Det är under tiden vi söker efter vår identitet, menar man, som vi är som mest påverkbara. Följden blir att merparten av reklamen vi ser riktas till unga människor.

Hur smart är det?

Är vår ungdom verkligen en indikator på hur vi blir som vuxna?

Jag undrar, i vilken grad sätts våra konsumtionsvanor under ungdomsåren?

Så jag beslöt mig för att kolla.

Därför stämde jag träff med en ung person som jag borde känna väl. Närmare bestämt mig själv, så som jag var som sjuttonåring.

49-17

Intervjun mig själv som sjuttonåring.

Jag möter en sävlig kille i tajta jeans, tajt

midjekort jeansjacka, med axellångt, blont hår och Adidassneakers på fötterna. (Det var den tidens sätt att markera avstånd från vuxengenerationen.) Vi hälsar och jag tar rodret.

»Jag är lite nyfiken på vad du tycker och tänker om saker och ting. Jag vill att du ska svara ärligt, för även om jag inte minns exakt allt från din tid så känner jag på mig om du skarvar. Är det okej med dig?«

»Det är det väl, antar jag«, säger han trött och fingrar på en finne på hakan.

»Bra, då undrar jag vad du gillar mest att göra?«

»Hänga med polarna. Lyssna på musik. Se på schyssta filmer. Kolla in brudar. Typ.«

Hm, standardsvar, tänker jag. »Varför då?«

Sjuttonåringen tittar uppgivet på mig. Han vet att jag vet att det finns mer bakom hans svar.

»Ok«, säger han. »Jag antar att jag gillar att vara med polarna eftersom de gillar sånt som jag gillar. Musiken är superviktig. Den visar vem man är och var man står, liksom. Ett ställningstagande. Dom vuxna fattar inte det där. De verkar ju inte fatta att man är en individ som bara vill har ett eget liv. Filmer är nästan lika viktigt. Varför då? Tja, film är ju