Okej, du är kreativ. Men vilken typ?

Kreativiteten är ett mysterium. Lika stort och svårbegripligt som livet självt. Så komplext att till och med de mest kreativa tycks vara oeniga om vad som gör dem till skapande individer.

Trots det kan vi gruppera dem i sju kate-gorier: Några drivs av själsliga kval. Andra av hjältemod. Ytterligare några är ovanligt romantiska. Sedan har vi förstås drömmarna. Och galningarna. För att inte tala om de blåögda, lekfulla artisterna, som aldrig tycks växa upp.

Låt oss börja i det värsta.

I skräcken.

De plågade.

Musikern och konstnären David Byrne menar att kreativiteten till största delen föds ur lidandet.

En annan är skådespelaren David Duchovny, som för sin egen del menar att kreativiteten helt och hållet bygger på ångest.

Ångest över att få ur sig något.

Eller rädslan över att bli kvitt något.

Blank paper

Eller våndan över att komma i kontakt med något.

Filosofen Charles Frankel ansåg till exem-

pel att allt intellektuellt och konstnärligt artisteri som människan skapat har fötts ur en grundläggande fruktan, oro eller ett själs-ligt kval.

Författarinnan Jeanette Winterson formu-lerade det på sitt egna karakteristiska sätt:

»Jag ville skildra världen, för det kändes alltför ensamt att leva i en värld som inte var beskriven.«

Hjältarna.

Franklin D. Roosevelt ledde Amerikas förenta stater genom det andra världskriget och lotsade sitt folk genom en tid av svår ekono-misk kris.

Hans motto?

»Det enda vi behöver frukta är fruktan själv.«

Edwin Land, mannen som uppfann polaroid-fotot, påstod att den mest grund-läggande aspekten av kreativiteten är att

man måste övervinna sin rädsla för att misslyckas.

Det var en inställning han var långt ifrån ensam om. Psykoanalytikern Erich Fromm lär