Var inte så vuxen.

Få kan som barnet totalt absorberas av något och tappa kontroll över både tid och rum.

Förmågan att skapa är din från födseln. Som barn ställde du frågor. Om och om igen.

»Varför är himlen blå?«

»Varför kan inte hunden jama som en katt?«

»Varför har vi två ben och inte tre?«

Som barn var du klokare än dina föräldrar. I munnen som aldrig tystnade ägde du nyckeln till kunskap och utveckling.

Du var envis och tycktes aldrig få nog. Du ifrågasatte, provocerade och gjorde omgiv-ningen osäker tills du var nöjd med svaren. Du lärde dig ständigt nya saker eftersom du hade vett att ställa frågor om allt sådant som de vuxna fann självklart.

Men med åren formade du en rad attityder som hjälpte dig att få ordning på en kaotisk värld och inordna dig i samhället. Samtidigt blev du alltmer bunden till normer och förut-fattade meningar.

Din värld förvandlades undan för undan från lekplats till arbetsplats.

Effektiviteten trängde undan fantasin.

Du blev vuxen.

Skapande anarkister.

Barn och kreativa personer har ingen självklar

plats i vårt ”vuxna” samhälle. Det beror på att de utmanar sociala och kulturella normer, samtidigt som de upplevs som slarviga och oansvariga.

De ifrågasätter självklara saker och river upp strukturer som andra tar för givna.

De letar på ”fel” ställen, där vanliga män-niskor sällan letar.

De söker samband mellan saker som verkar oförenliga – eftersom de intuitivt ”vet” att det kreativa receptet alltid innehåller ett element som verkar ”fel” i mångas ögon.

För kreativitet handlar i grunden om att söka mönster i kaos. Att förena vitt skilda ting och hitta ny mening.

Måste du följa reglerna?

Du fick tidigt i livet lära dig att det är viktigt att sitta fint vid bordet, att inte svära och att inte gå mot röd gubbe. Det var i och för sig bra, men på köpet fick du antagligen en överdriven respekt för regler och normer.

Normer är, som du vet, oskrivna lagar som du tar till dig i takt med att du växer upp

och inordnar dig i samhället.

Normer, förutfattade meningar och ogrundade antaganden håller dig i schack, men hindrar dig från att skapa nytt.

Om du inte är på din vakt formar du en rigid attityd som ser ogillande på allt som hamnar utanför normernas gränser. Det förvandlar dig gradvis till en stelbent para-grafryttare.

Sådana personer finns det gott om i sam-hället och de bidrar säkert med nytta på olika sätt, men en sak är klar.

De kläcker sällan några revolutionerande idéer.