Förföra eller våldta?

En främling avbryter dig och kastar fram en ramsa med tillgjord röst:

»Colgate tre-sextio, för sundare rengöring av tänderna.«

»Red Bull, ger dig vingar.«

»Have a happy period. Always. Finns också med fräsch doft.«

»Njut av livet och glöm allt om rynkor. För skönhet är att älska livet. Nivea.«

»För en svalkande känsla. Dove Fresh.«

»Colgate tre-sextio…«

När rädslan slår följe med dumheten ham-nar vi i en tillvaro där åttiofem procent av allt som görs inte betalar sig och där alla skyller på alla.

En kall hand har kramat tag om hjärtat på beslutsfattare världen över. Globalisering, digitalisering, fragmentarisering, konsolide-ring, hegemoni, kvartalsekonomi och djupa konjunktursvackor har skakat om reklam-världen på ett sätt som aldrig har hänt förut.

Branschen har tappat andan.

Borta är optimismen och lusten att skapa nytt. Kvar blev står en skara närsynta, rigida kamrerstyper som menar att gissningarnas tid nu är över och att den heliga, digitala graalen

ska frälsa branschen från konstiga påhitt.

Ryktet om reklamens död har lett till att man konstruerat gigantiska crm-monster för att kartlägga konsumenternas behov, vanor och rörelser. Idag ser vi arméer av digitala processtänkare marschera över kontinenter-na, från ledningsrum till ledningsrum och reducera människor till siffror. Konsumenter som ska kontrolleras och manipuleras till minsta decimal.

Vi känner hur en kall vind sveper över mar-knadsföringsvärlden och blåser bort decen-nier av förfinad talang att fängsla och förföra människor.

Men det finns de som har modet att spjärna emot, som är övertygade om att kon-sumenter trots allt är passionerade människor av kött och blod, som söker mening i en kaotisk och oförutsägbar värld.

Det finns de som vågar säga att kejsaren är naken och ställa några angelägna frågor:

Kan vi inte bättre?

Tror vi inte längre på idéernas kraft?

Eller – hemska tanke – är det så att vi inte längre har insikten, förmågan eller modet att hantera dem?

Letter_NYTimes