Tänk förbi målet.

»I saw the angel in the marble and carved until I set him free.« –Michelangelo

 .

Gränserna för mänskliga prestationer har alltid varit tänjbara.

Rekord slaktas år efter år. Målen förflyttas ständigt framåt, bortom de tidigare gränser-na. Denna gränslöshet är en del av förklarin-gen till att en karatemästare kan klyva travar av tegelstenar med bara handen (eller pannan).

Det beror på att hans blick ligger en punkt bortom målet, förbi stenarna, på det overk-liga. Att stirra sig blind på hindret skulle sluta i katastrof och ett garanterat besök på akuten.

Principen är densamma för sprinterlöpare. För sitt inre flyttar de alltid fram målsnöret tio meter, om de inte gjorde det skulle de omed-vetet och automatiskt sakta ner de sista stegen innan mållinjen och få en sämre tid.

Samma sak med alla övriga idrottare och andra gränsöverskridare.

Det omvända stämmer också. Det är ofta segt i början. En löpare, roddare eller simma-re gör alltid bättre resultat med flygande start.

Vart man än tittar, tycks samma fenomen uppträda. Det verkar som att allting verkar trögare i början och i slutet av ett moment.

Våga önsketänka.

Dina mentala ansträngningar fungerar på liknande sätt. Det är alltid trögt att komma igång och när du ser slutet börjar du omedvetet och med ofelbar automatik att varva ner en smula.

Det betyder att om du tjuvar lite i början och skjuter fram målsnöret en bit skulle du antagligen prestera bättre.

Om du flyttar fram dit fokus innebär det att du gör ett aktivt ställningstagande istället för att passivt anpassa dig till de skenbara grän-serna.

En som insett detta är Alan Kay, pionjären bakom framgångar hos både Apple och Microsoft. Han sa att »det bästa sättet att förutse framtiden är att uppfinna den«.

Låt inte problemet skymma sikten.

Blicken ska vara klistrad vid horisonten.

Tankesättet påminner om barnets naiva och optimistiska nyfikenhet, men är mer aggressiv till sin natur, rent av ett önske-

tänkande.

Det är ungefär samma saker som pågår i din hjärna som när du matar den med frågor, skillnaden är att hjärnan nu arbetar för att fylla ett ännu större glapp än tidigare och måste söka igenom större områden för att få ekvationen att gå ihop.

Bestäm dig för något fantastiskt, något alldeles enastående, och fråga dig själv:

Vad måste inträffa för att detta ska hända?

Det känns säkert en smula fånigt, men ibland fungerar det. Och när det fungerar blir resultaten fantastiska.

Det omöjliga uppdraget.

Det berättas att den firade reklammannen David Droga en dag blev förolämpad av en av redaktörerna på Esquire magazine.

Den här personen lär ha påstått att rek-lamare mest snackar skit utan att kunna presentera några konkreta bevis på att rek-lamen verkligen fungerar.

Det fick David att börja grubbla.

Vilken är den yttersta utmaningen för en reklambyrå? Kan man till exempel skapa ett varumärke från ingenting?

Tankarna malde vidare.