Tänk tjuvaktigt.

»Bad artists copy. Good artist steal.«

–Pablo Picasso

 .

Var kommer egentligen den befängda idén ifrån som säger att det är fult att låna idéer av andra? Är det inte upp till var och en att avgöra vad som är meningsfullt, och då natur-ligtvis från sin egen personliga utgångs-punkt?

Ta citatet ovan till exempel, det är ett uttalande med mer substans än man kan tro eftersom det var Oscar Wilde som sa det först.

Det viktiga är nämligen inte om det gjorts förut. Det viktiga är om du kan förädla det.

Reklamens heliga ko.

Reklam är en berättande industri. Musik är också en berättande industri, men där har man sedan länge insett att originalen går all-deles utmärkt att förädla. Bara man väljer att sno rätt saker och ge dem det rätta stuket.

När Frank Sinatra sjöng My way presen-terade han ett innehåll som var identiskt med det som Sid Vicious senare framförde i sin punkversion. Trots det betraktas de som två väsensskilda produkter. Jag kan än idag inte sätta den ena framför den andra i fråga om

 .

kvalitet och jag ser heller ingen anledning att göra det.

Samma sak med Kraftwerk. Inte ens låten Das model anses originell och bra nog för att kunna stå emot andras förbättringsförsök. Rammstein tog sig an utmaningen och lycka-des i mitt tycke alldeles förträffligt.

Sedan råkade jag höra Johnny Cashs ver-sion av Nine Inch Nails Hurt. Med en förvå-ning som gränsade till chock insåg jag med ens två saker:

Dels att även det bästa går att förbättra och dels att ingenting är oantastligt bara för att det redan råkar vara gjort. Men när en byrå stöper om gammalt material till nytt, då kokar det över i reklambranschen.

 .

Jag tror att det handlar om bortträngd skam eftersom det mesta vi gör är kors-befruktningar av varandras idéer.

Några framgångsrika stölder.

Trodde du till exempel att Hondafilmen Cog, som vann Grand Prix i Cannes Lions, kom till genom att kreatörerna på Wieden + Kennedy plötsligt drabbades av någon slags gudomlig inspiration?

Tänk om.

En något ruffigare variant visades nämli-gen som konstvideo redan 1987 med namnet The Way Things Go av Peter Fischli och David Weiss. (Se den på YouTube.)

Antog du, i likhet med många andra, att